Valknytt - en by som försvann

Bygget av E4 strax norr om Sundsvall på 1960-talet raderade ut en gammal by, Valknytt i Skön. Byn har anor från åtminstone 1600-talet, även om människor har funnits där ända sedan landet steg ur havet för tusentals år sedan.

På det gamla hemmanets stallbacke ligger nu ett modernt Scandic-hotell och det som återstår av det gamla är endast fyra björkar, rester av den allé som ledde in till en av de gamla gårdarna. Tills för något år sedan fanns också en gammal jordkällare kvar, den låg ungefär mitt emot bensinstationen. Så sent som på 1960-talet finns byn utmärkt med namnet på den topografiska kartan, men på nyare kartor är även namnet borta.

Enligt en sägen om Sköns sockens förste namngivne bebyggare skulle byns förste innevånare ha hetat Than och området har sedan hetat Tanböle. Sägnen har Svedberg fått av sin mormor, som på mödernet härstammade från Tanböle, som var en del av Valknytts by.

Sköns socken var från början i huvudsak befolkat av jordbrukare. I en mantalslängd från 1650 finns Nils Jakobsson antecknad, med hustru, två söner och en sonhustru. I 1685 års jordebok finns för Valknytt noterat 54 skattetal, vilket är större än medeltalet för hela Skön, av 32 fastigheter är endast 6 större. Skattelängden för 1805 upptar för Valknytt följande fastighetsinnehavare: Nils Eriksson, 12 2/3 mål, sonen Hans Hansson 9 1/3 mål, Erik Mattson 12 mål, Jon Olsson 17 mål, Erik Svensson 13 mål, totalt drygt 73 mål, eller ca 5 procent av totala antalet mål för hela Skön. Mål det var den tidens skatteenhet för jordbruksfastigheter.

Industrin började också göra sitt intåg i jordbruket och kring 1800 fanns i Skön både glasbruk, sågverk och kvarnar. I Valknytt fanns en så kallad skvalpkvarn efter Högomsbäcken av rätt omfattande dimensioner. Den fick dock så småningom förfalla som många andra under 1800-talet, när bättre kvarnar byggdes. Så småningom flyttades malningen till kvarnarna i Sidsjöbäcken.

Nya gator finns nu där den gamla byn låg, med namn som Värdshusbacken och Värdshusgatan, utan anknytning till den gamla byn. Naturligtvis kan man fundera över varför man inte tagit till vara det gamla byanamnet och kanske döpt gatorna efter den. I övre Bosvedjan däremot, ca 1,5 km norrut, har ett nytt bostadsområde döpts till Valknytt enligt den nya fastighetskartan, och en gata väster om motorvägen har döpts till Valknyttsvägen.

I samband med folkökningen och invandringen i Skön uppstod ibland meningsskiljaktigheter mellan företag och jordägare och en ovilja att ge tomtmark till arbetare i Ortviken. Men så småningom började bönderna i Valknytt och Gärde upplåta tomtmark och motsättningarna ebbade ut.

Under första världskriget tillsattes i Skön en utföringsnämnd med uppgift att göra en förteckning över befintliga kor, hästar och så vidare. För Valknytt noterades P J A Viklund för 1 häst, 6 kor, för E Viklund 1 häst, 3 kor, för A Häggkvist 1 häst, 6 kor, och för H F Larsson 2 hästar, 6 kor.

Medelpadsfrågan har tidigare berättat om den kände arbetarförfattaren Karl Östman som under några år på 1900-talet boddei en enkel stuga på Valknytt.

En av de sista fastighetsägarna i Valknytt var målarmästare J G Larsson på Skönsmon, som drev jordbruk och också hade travhästar på sin gård.

Källor: M.O.J.Svedberg, Från gamla Skön, del I-III, Sundsvall 1947-1959. Curt H Assarsson, Sidsjöbäcken. Från stad och bygd i Medelpad. Sundsvalls Gilles årsbok 1946.

Kurt G Johnson